Samtal

Häromdagen träffade jag kuratorn Maud för ett första samtal. Jag tycker det är lite jobbigt första gången man träffar nån så här och ska "prata" - var börjar man liksom?

Nåja, det tog väl typ 5 minuter innan jag satt och grät, så nånting fick jag ju ur mig i alla fall...

Vi pratade mycket om min ilska och varför jag alltid är så arg. Själv ser jag ju ilskan som ett symptom på att jag inte riktigt mår bra, så det är väl det vi får försöka bena ut.

Maud var väl kanske ingen jag kände att det klickade så där jättebra med på en gång. Jag upplevde henne som lite... svamlig kanske, men å andra sidan får jag ju tänka att det är första gången hon träffar mig också, så jag ska absolut ge det och henne en chans. Vi ska ses igen på onsdag för ett nytt samtal.

Jag fick göra ett självskattningstest för att reda ut om det är ångest eller depression jag lider av och av det kunde hon klart utläsa att det är depression som är "min grej". Det är ju ett väldigt enkelt test och svaren kan ju variera från dag till dag. Men det kommer ju inte som någon nyhet vare sig för mig eller mina nära, att jag har något som jag brottas med.

Maud frågade mig hur jag ställer mig till medicinering, och jag sa att jag vill läsa på lite och fundera kring det. Jag kan inte så mycket om "lyckopiller", och det lilla jag har stött på har mest handlat om taskiga biverkningar, så jag känner mig aningens skeptisk. Men när jag får tid, och känner mig redo, så ska jag läsa lite mer.

Nu ska jag lämna de djupa tankarna och ägna mig åt betydligt mer triviala saker; först väntar en dusch och sen blir det TV-mys framför IDOL.