Ny blogg!

Nu klarar jag inte av skrivklådan längre, jag får ju abstinens! Så jag har startat en ny blogg. Den är väldigt opersonlig och inte alls lik det bloggande jag har gjort tidigare, men ni som följt mig ett tag kommer nog känna igen en del ändå...

Saras tester

 

 

Klicka på länken här ovan så kommer ni till min nya blogg, där jag testar och recenserar olika produkter. Jag är ju väldigt förtjust i hudvård som bekant, så det mesta kommer röra sig kring det området, men då och då kommer jag recensera andra produkter också.

 

Fullkomligt ointressant för en del, kan jag tänka, men kanske att några kan tycka att det är roligt att läsa, vad vet jag!

 

Välkommen dit i alla fall!

Tack och hej

Idag var Moa på födelsedagskalas på Leos Lekland, så då for vi dit hela familjen. Theo stormtrivdes, och framförallt rutschkanor är ju hans grej.

Från det ena till det andra så blir det här mitt sista blogginlägg. För ett tag, eller för alltid, det kan jag inte svara på nu. Mitt bloggande har fått en del negativa konsekvenser som jag inte längre kan blunda för, mer än så kommer jag inte säga.

Nu ska jag försöka hitta nåt annat sätt att få utlopp för min skrivar-nerv. Jag har ju länge närt en hemlig dröm att bli författare. Dock är det en liten detalj som sätter käppar i hjulet, nämligen att jag har noll fantasi, vilket innebär att jag inte har någon historia att skriva ner... Det är ju själva språket i skrivandet jag gillar, att formulera ord och tankar i skrift.

Så... ja, det var det.

Ledig fredag

Sovmorgon är ju något som våra barn inte vet vad det är, så sån lyx får man inte ens en ledig dag. Men det var givetvis skönt att slippa skynda sig upp och stressa iväg till jobbet i morse i alla fall!

Läser tillsammans.

Efter vi hade ätit frukost och gjort oss i ordning åkte vi på EXPO en sväng, för att köpa nya dricksglas. Sen fortsatte vi ner på stan där vi åt lunch på Mat&Prat. Därefter åkte Magnus och Theo hem medan Moa och jag fortsatte göra några ärenden, innan vi slutade dagen med att gå på bio. LasseMajas Detektivbyrå - Von Broms hemlighet stod på repertoaren och både Moa och jag hade nog ganska höga förväntningar eftersom vi båda gillar LasseMaja-böckerna.

Förväntansfull tjej väntar på att filmen ska börja.

Och jag måste säga att förväntningarna infriades med råge! Jag tyckte faktiskt att filmen var jättebra, inte bara "bra för att vara en barn-film" utan bra på riktigt. Moa tyckte att det var "världens bästa film" men så brukar hon i och för sig säga om alla nya filmer hon ser...

Nu har vi precis stökat bort middagen och nu väntar familjebastu. Senare ikväll blir det givetvis IDOL. Jag tycker att Umeå-tjejen Elin är grym och sen har jag även blivit mer och mer förtjust i Gabriel. Jens har ju också varit en favorit, men hans framträdande förra veckan var ett magplask, så jag hoppas han levererar bättre ikväll.

Lyxledigt

Då var busandet slut för den här gången och jag tror att Moa fick tillräckligt med godis så det räcker till hela familjen på lördag! Och det var väl bra eftersom vi i vår tur gav bort nästan allt godis vi hade hemma, till alla andra små monster och häxor som kom och plingade på!

Här hemma har vi lite av helgkänsla idag. Idag när jag satt på jobbet fick jag ett mail från Magnus där han skrev att han plötsligt hade fått veta att de är lediga imorgon. Jag var inte sen att haka på, så jag tog ledigt jag också. Eftersom det är höstlov så är ju Moa dessutom ledig från skolan, så det blir en liten långhelg för hela familjen. Mysigt! Jag ska försöka trycka in ett biobesök med Moa imorgon eller på söndag, hade jag tänkt. På lördag ska hon på födelsedagskalas (som vanligt... Undrar hur många kalas en 7-åring går på under ett år??)

Halloween

Ikväll är det "Bus eller godis" för dem som gillar sånt. Egentligen är jag starkt emot sånt här tiggeri, men jag är inte mer än människa. Så när Moas kompis ringde och frågade om hon ville gå ut med honom, hade jag inte hjärta att säga nej.

Hela gatan kryllar av små häxor och spöken och när de ringer på hos oss så busar jag lite tillbaka!

Ny BH

För ett tag sen var jag med i en undersökning på nätet, och då lottades det ut ett pris bland deltagarna. Så idag fick jag hämta ut en gratis BH från Lindex, tack för det!

Just BH är väl bland det värsta jag vet, att prova (inget är kul att prova när man är ett fetto...) men gratis är ju gott, så det vara bara att bita ihop och ta med sig ett gäng bysthållare med sig in i provrummet.

Jag var egentligen ner på stan för att roffa åt mig en av The Body Shops adventskalendrar, men just den jag hade tänkt köpa var redan slut. De skulle få in en ny omgång nästa vecka, så då får jag väl hänga på låset. Jag unnade mig en sån här kalender för några år sen och i år tänkte jag lyxa till det igen. Som en julklapp till mig själv!

Turbulent tisdag

Idag fick jag ett SMS från min kompis Marietta som undrade om vi inte kunde luncha tillsammans. Vi ses alldeles för sällan, så därför tackade jag gladeligen ja. Jag har alltid matlåda med mig till jobbet, så att gå ut och äta lunch är ren och skär vardagslyx för mig. Synd bara att tiden gick så fort, vi hade nog kunnat sitta och surra i några timmar till!

Jag jobbade till 18 idag och direkt därefter åkte jag till Hälsocentralen för ett gynekologiskt cellprov. Jag har aldrig haft problem med att lägga mig i gynstolen. Inte jättekul direkt, men jag har alltid tänkt att de som jobbar där ju har sett det mesta, så det har inte känts som nån big deal att sära på benen. Tills idag.

Just när jag satte mig på britsen, innan jag skulle "fläka ut mig" kom massa känslor över mig och jag började t om gråta. Det var massa tankar och känslor förknippade med Theos förlossning och helt plötsligt kändes allt bara jättejobbigt. Som tur var hade jag en jättefin barnmorska nu på cellprovstagningen (som jag även träffade under mina dygn på Förlossningen - kanske det bidrog till alla framrusande känslor) och själva undersökningen går ju jättesnabbt. Men idag var det som sagt inte kul.

Inte kul heller att komma hem så sent att Theo hade hunnit gå och lägga sig innan jag hann hem...

Nu ska jag hoppa i duschen och sen ska jag i alla fall passa på att mysa med min stora trollunge. Vi håller på att läsa första Harry Potter-boken, och jag som är ett stort Potter-fan, är nog minst lika ivrig som Moa!

Ballong-lek

Dagens motion

Haha, nu hajade ni till va?! "Dagens motion" var det ju ett tag sen som det existerade, vare sig som begrepp på bloggen, eller som en faktisk händelse.

Jag är inte korkad, jag skulle t om vilja vara kaxig och säga att jag är hyfsat påläst och förnuftig i många fall, så jag vet att det är bra att träna. Jag inser att jag skulle må bättre psykiskt om jag fick till lite fysisk aktivitet då och då. Problemet är ju bara att när man är så energilös, att man vissa dagar får anstränga sig bara att vara människa, då är träning nånting som hamnar väldigt långt ner på i alla fall min prioriteringslista.

Men så ibland får jag ett ryck, som idag. Så när gästerna hade farit hem, gick jag ner till vårt "träningsrum" i källaren och körde ett pass. Skönt, ja, visst, och duktig känner jag mig. Men synd att det är så jävla aptråkigt att träna, att jag inte har lust att göra det fler gånger...

Nja...

Dagen efter kvällen före

Vi fick en jättetrevlig kväll till slut ändå! Som tur var vågade sig våra vänner hit trots Theos oroliga mage, så vi får verkligen hoppas att det inte var nåt smittsamt han hade.

Vi åt och drack gott, barnen sprang runt och busade och avslutade sen kvällen med en film. Alla barnen sov vid 22-tiden, och då satt vi vuxna och lyssnade på gammal nostalgi-musik och bara surrade.

Vi höll medvetet Theo vaken lite längre, i förhoppning att han kanske skulle ta igen det på morgonen, och det gjorde han! Först 6:30 vaknade han (alltså 7:30 sommartid) och med tanke på att han de senaste veckorna har haft för vana att vakna före 6, så kan vi absolut inte klaga.

En allt igenom trevlig kväll!

Till middag åt vi kyckling och ris, och till efterrätt blev det glass och maränger.

Med lite BABBLARNA på telefonen lyckades vi hålla Theo vaken längre än vanligt.

Häxa

Moa är något laddad inför kvällen (och vill inte ens tänka tanken på att spökfesten kanske blir inställd...)!

Planerad spökfest

Ikväll är det inplanerat en spökfest tillsammans med våra vänner Sussie och Anders och deras barn Cornelia (som är lika gammal som Moa) och Gustav, som är 4 år.

Vi har alltid trevligt tillsammans men hinner kanske inte träffas så ofta som vi önskar. Därför tror jag vi alla har sett fram emot den här kvällen, då barnen får klä ut sig, och vi får umgås och ha roligt.

Nu hoppas jag verkligen att vi kan träffas som planerat, men tyvärr kommer kanske Lill-Bus Theo sätta stopp för det... Han är extremt lös i magen och har bajsat ner två klädombyten inom loppet av en timme... Han brukar snarare vara ganska hård i magen, så nåt vajsing är det. Han verkar dock må bra, och vi andra känner inte av nånting, men det går magsjuka här omkring, så lite skraj blir man ju... Han ligger och sover nu, så vi får se hur han mår sen när han vaknar.

Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att kvällens planer blir av!!

Ny favvo-låt

Robin Stjernbergs nya låt är ju jättebra!



... annars då? Jo, äntligen fredag! Idag följde jag med Moa till skolsköterskan och skolläkaren då det var dags för hälsoundersökning och vaccination. Vår tappra lilla tjej har ju fått sin beskärda del av sprutor genom åren, med tanke på alla blodprov hon måste lämna med jämna mellanrum. Senast igår var hon till sjukhuset för att lämna blodprov och idag var det alltså dags för ett stick i armen igen. Men hon är tuff, Moa, kanske har hon lärt sig genom åren att det ändå brukar gå riktigt bra trots att det givetvis är lite olustigt att bli stucken.

Vuxit har hon gjort också! Nästan 135 cm lång, jag höll på att smälla av! Det kommer ju inte dröja länge innan hon har vuxit om mig! Sist vi mätte henne var när hon var på sjukhuset i april och sen dess har hon vuxit 8 cm! 8! Ja, jag säger då det...

Var tog den här lill-skruttan vägen?

 

  

Imorgon vankas festligheter då Sussie, Anders och barnen kommer hit för lite spökerier, en (förhoppningsvis) god middag samt övernattning.

Svammel

En bieffekt av att vara nedstämd/deprimerad är ju att man har energi lika med noll. Jag är ju ständigt trött (vilket inte är så konstigt eftersom jag sover som en kratta) och jag har absolut ingen ork till mer än det nödvändigaste.

Idag pratade jag med en kollega. Hon har också barn, men hon jobbar heltid, till skillnad från mig som jobbar 85%. Hon har egen häst vilket innebär att hon åker till stallet varje morgon innan jobbet. Dessutom jobbar hon extra på ett annat jobb. Och hon mår bra!

När jag hör sånt här börjar jag fundera. "Alla andra" klarar av att arbeta, ha barn och hus och ändå ha ett liv vid sidan om och inte stressa ihjäl sig. Är det nåt fel på mig som inte fixar det? Eller är anledningen till att jag har svårt att klara av livet som det ser ut just nu, att jag mår dåligt? Men varför mår jag dåligt? Vad är hönan och vad är ägget? Nån som fattar vad jag svamlar om?

Typiskt

Igår kväll när vi gick och lade oss var det så här vackert utanför köksfönstret:

 

Idag är det plusgrader, kolsvart och spöregn.

Efter middagen idag åkte vi och köpte vinteroverall till Theo. Vi har ju varit jättenöjda med hans skalkläder som han har nu (och som jag skrev om här) så vi for till KappAhl och köpte en overall från samma serie.

 

Vi tror den blir superbra, men det kändes aningens surt när vi kom hem och kollade igenom posten och såg att det där låg en 20% rabattcheck på just KappAhl...

Idag känner jag mig allmänt hängig, lite snorig, tandvärk (som jag ofta får när jag har en förkylning i kroppen) och huvudvärk från hell.

En rätt obra dag alltså. Nu blir det soff-mys med herr Bergqvist och så hoppas jag på en bättre dag imorgon.

Innehållsrik dag

Idag har det varit en spännande och lite annorlunda dag. Vi i min arbetsgrupp (vi är 9 stycken för tillfället) har tillsammans med vår chef och vår gruppledare haft en team building-dag.

Vi var på fina Times Kitchen där vi hade föreläsning/dískussion tillsammans med en beteendevetare från Feelgood. Hon pratade om gruppdynamik, om vilka olika faser en arbetsgrupp går igenom (enligt Susan Wheelans IMGD-modell), och vilka olika roller man har i en grupp. Vi fick göra några givande övningar, och det gavs mycket tid till prat och reflektioner. Rent generellt trivs vi nog väldigt bra tillsammans i vår grupp, men av olika anledningar har det varit en del slitningar de senaste åren, och en sån här dag känns som ett oerhört bra avstamp till en nystart.

Vi fick också ge varandra feed back, och det var både svårt och lite läskigt. Jag fick bl a höra att jag har mycket kunskap och att det alltid är ordning och reda runt mig. Det är ju saker jag värdesätter högt, så det var roligt att höra. En annan uppgift vi gjorde handlade lite om självskattning, och sen satt vi i smågrupper och pratade om hur vi uppfattar varandra (runt vissa kriterier) och det var väldigt intressant eftersom min bild av mig själv inte riktigt stämde med mina kollegors bild av mig.

Dagen avslutades med en god tre rätters-middag, och jag tror att vi alla var väldigt nöjda när vi for därifrån. Arbetet slutar givetvis inte här, utan vi har tagit med oss flera frågeställningar som kom fram, som vi ska fortsätta arbeta med.

Lite rädd

På onsdag ska jag träffa kuratorn igen och hon ville att jag skulle fundera på det här med medicinering. Och jag funderar. Det som skrämmer mig är alla biverkningar.

• Viktuppgång (tjena, precis vad jag behöver...)
• Sömnlöshet (som om jag inte lider av det redan...)
• Ännu djupare nedstämdhet till en början (jo, det känns ju lockande...)
• Minskad energi (kan man ha mindre energi än vad jag har..?)

Samtidigt har jag fått höra motsatsen; vänner och bekanta som hävdar att medicinering har hjälpt dem jättebra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra...

Jag är ju inte sån som vill stoppa i mig saker i onödan, och springer till läkare gör jag ju bara om jag verkligen måste. Men kanske måste jag nu? Jag brukar ju lita till kroppens egna förmåga att reparera sig, men efter flera år med ständigt återkommande depressioner är det kanske dags att jag inser att min kropp inte fixar det här på egen hand?

Fan, vad jobbigt allt känns nu!

Suverän service!

För några veckor sen pajade vår diskmaskin. Helt plötsligt slutade den diska och så började det lukta bränt. Så vi ryckte snabbt som attan ut sladden, och sen blev det handdiskning för hela slanten. Vi for runt och kollade på olika diskmaskiner och hittade en som vi föll för. Vi åkte hem och kollade på nätet och insåg att vi ju kunde spara en hel del pengar på att beställa där.

Leveransen tog ca två veckor och häromdagen fick vi så äntligen hem den efterlängtade maskinen. Vi packade gladeligen upp den - bara för att upptäcka att fronten hade blivit kantstött och intryckt. Suck.

Magnus mailade direkt företaget vi köpt ifrån och dagen efter hade vi fått svar. Inga problem, vi fick välja mellan att få en prisreducering eller få en ny maskin. Detta var i fredags och när vi svarade att vi ville ha en ny maskin, så väntade vi oss inget svar förrän imorgon, måndag. Men igår, lördag, fick vi nytt mailsvar. En ny maskin levereras hem till oss på måndag om en vecka och till dess kan vi självklart använda den diskmaskin som nu står här hemma!

Bra service tycker jag! Snabba svar och inget ifrågasättande! Nu är i och för sig inte den nya maskinen levererad än, men som det känns nu har jag bara gott att säga om Electro World!

Husvagnsfix

Vilken dag! Nog för att det var närmare 9 minusgrader i morse, men det har ju varit en helt fantastisk höstdag - strålande sol och helt vindstilla.

Vi tog tillfället i akt och åkte och ställde upp husvagnen för vintersäsongen. De flesta vagnar var redan på plats, och det var även några där nu och fixade med sina husvagnar.

Vi köpte aldrig förstugan som vi var och tittade på. Vi kunde inte riktigt intala oss att det var värt pengarna, med tanke på alla stora kostnader som väntar oss i och med olika husrenoveringar. Så vi sliter vidare på vinterförtältet i alla fall ett år till.

 

Det är ju så himla mysigt med husvagnslivet så nu längtar vi alla tills snön kommer, så det blir lite roligare att vara där. Fast vi har faktiskt pratat om att ta en natt där redan nu i höst nån gång, bara för att...

Osocial

Jag är en introvert person som har stort behov av att få vara själv. Dessutom har jag som bekant brottats med den ena depressionen efter den andra de senaste åren och det har inneburit att jag inte har orkat umgås med folk i samma utsträckning som förut.

Vi är väl dessutom i en tid i livet då socialt umgänge tyvärr hamnar rätt långt ner på prioriteringslistan. Vi har sällan barnvakt. Lite för att vi tycker det är jobbigt och tråkigt att vara ifrån barnen, men även för att både Magnus och jag har svårt för att be om hjälp.

Egentligen trivs jag ju bäst i hemmets lugna vrå, med bara familjen. Samtidigt inser jag ju att risken är överhängande att vi en dag är helt ensamma - då de stackars vänner som vi fortfarande har kvar, faktiskt tröttnar de också, på att vi är urusla på att ta initiativ till att träffas.

Det är en fin gräns det där, mellan självvald ensamhet och ofrivillig dito. Ibland kan jag känna mig oerhört ensam - samtidigt som jag är väldigt snabb med att tacka nej till social samvaro, för att jag helt enkelt inte orkar. Det är inte lätt.

Samtal

Häromdagen träffade jag kuratorn Maud för ett första samtal. Jag tycker det är lite jobbigt första gången man träffar nån så här och ska "prata" - var börjar man liksom?

Nåja, det tog väl typ 5 minuter innan jag satt och grät, så nånting fick jag ju ur mig i alla fall...

Vi pratade mycket om min ilska och varför jag alltid är så arg. Själv ser jag ju ilskan som ett symptom på att jag inte riktigt mår bra, så det är väl det vi får försöka bena ut.

Maud var väl kanske ingen jag kände att det klickade så där jättebra med på en gång. Jag upplevde henne som lite... svamlig kanske, men å andra sidan får jag ju tänka att det är första gången hon träffar mig också, så jag ska absolut ge det och henne en chans. Vi ska ses igen på onsdag för ett nytt samtal.

Jag fick göra ett självskattningstest för att reda ut om det är ångest eller depression jag lider av och av det kunde hon klart utläsa att det är depression som är "min grej". Det är ju ett väldigt enkelt test och svaren kan ju variera från dag till dag. Men det kommer ju inte som någon nyhet vare sig för mig eller mina nära, att jag har något som jag brottas med.

Maud frågade mig hur jag ställer mig till medicinering, och jag sa att jag vill läsa på lite och fundera kring det. Jag kan inte så mycket om "lyckopiller", och det lilla jag har stött på har mest handlat om taskiga biverkningar, så jag känner mig aningens skeptisk. Men när jag får tid, och känner mig redo, så ska jag läsa lite mer.

Nu ska jag lämna de djupa tankarna och ägna mig åt betydligt mer triviala saker; först väntar en dusch och sen blir det TV-mys framför IDOL.

Husvagnslängtan

Vi har haft inne vår husvagn för service, men nu har vi fått hem den och ikväll har vi varit ute och gjort den redo för vintern. Vi älskar husvagnslivet, hela lilla familjen, så nu är det nedräkning tills vi får börja vintersäsongen!

Räfsning

Det blir lite löv att räfsa till våren...

Njutning

Ett sovande barn. Ett glas Pepsi Max, några rutor choklad. Känslan att börja läsa en ny bok. Vad mer kan man begära en torsdag i oktober?

Min fina Moa

Årets skolfoto har kommit.

Idag var jag till kuratorn för första gången. Ska dit igen nästa vecka. Jag orkar inte/hinner inte/prioriterar inte att berätta om det nu, men jag kommer göra det senare.

Ute på äventyr

Det var lite fattigt med lunch här hemma så Theo och jag tog en promenad till kvartersbutiken för att köpa något. I vanliga fall tar det ca 5 minuter att gå dit. Med Theo tog det kanske en halvtimme. Det är inte ofta jag har tålamodet att ta såna promenader, så det känns roligt när jag väl kan slappna av och inte stressa fram.

Det är ju rätt fantastiskt att iaktta ett litet barn som är ute och upptäcker världen. En lyktstolpe, en kotte, två kottar, många kottar, ett elskåp, en bil, en prydnadskatt, en gatubrunn, en nyponbuske, en soptunna, en hund, en gammal vante. Det finns ju så mycket att undersöka!

Kan man VAB:a utan att bli sjuk själv?

Det är ju inte allt för längesen jag var hemma med en tokförkyld Theo, och det slutade ju med att jag också låg och snörvlade för fullt.

Nu gick jag ju hem från jobbet i måndags eftersom Theo hade misstänkt svinkoppor. Han är lite febrig och förkyld också, och i morse hade jag det omisskännliga obehaget i halsen som alltid är första tecknet på att jag är på väg att bli förkyld... Suck. Inte så konstigt i och för sig med tanke på att vår i vanliga fall mysiga kille, blir extra kramig och närhetstörstande när han är lite hängig.

I eftermiddag väntar första besöket hos kuratorn. Wish me luck.

Hösten

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, t om innan jag regelbundet fick besök av mina depp-demoner, ogillat hösten. Jag har alltid känt mig lite låg och energilös när höstmörkret kommer.

Våren har istället varit min favorit bland årstiderna, och även sommaren har stått högt i kurs.

De senaste åren har det dock hänt nånting. Jag som alltid har älskat sol och värme har börjat tycka att somrarna är lite för varma. Med mina kroppskomplex ogillar jag att gå omkring lättklädd, så därför tycker jag om när hösten kommer och man får börja klä på sig igen!

En annan sak som jag har börjat uppskatta mer och mer är mörket, som så många avskyr. Jag har väldigt svårt för det här dygnet-runtljuset som råder här uppe i norra Sverige på somrarna, så jag tycker det är fantastiskt mysigt när det äntligen blir mörkt på kvällarna och man istället får tända massa levande ljus.

En annan sak som är mysigt med hösten är att det är så mycket bra på TV! En tidstjuv ja visst, men ändå väldigt mysigt att krypa ner i soffan och inte känna det här "måstet" som alla hela tiden tjatar om, att man ska vara ute hela tiden. Jag tycker om att vara inomhus!

Så ja, jag måste nog inse att jag har gått och blivit en höstmänniska på äldre dar!

Matvägrare

Både Moa och Theo var väldigt enkla när det gällde att börja med smakportioner och sen riktig mat. De gillade allt och åt med god aptit. Men när Moa var ett par år började hon rata fler och fler maträtter och idag äter hon i stort sett ingen mat alls (men kan leva på mackor och yoghurt...)

Tyvärr har vi börjat se samma tendens hos Theo och det är så tråkigt! Han har ju älskat mat, men helt plötsligt så är det inte mycket som duger längre. På förskolan äter han hyfsat, men här hemma tycker jag att han ratar det mesta.

Jag hatar att mat blir en stor grej!!!

Sova säng

På nätterna sover Theo i en spjälsäng i sitt rum. Bredvid hans säng ligger en madrass och dit går Magnus eller jag med täcke och kudde i stort sett varje natt när Theo vaknar och har svårt att somna om. Vi började med den här madrassen för jättelängesen eftersom det var helt omöjligt för mig att sova om vi tog över Theo i vår säng. Han är så rörlig och vild på nätterna så jag kunde inte slappna av en sekund eftersom jag var rädd att han skulle ramla ner från sängen. Det är lite olika när Theo vaknar på natten. Ibland sover han t om en hel natt utan att någon av oss behöver gå in.

Nu tycker jag vår madrasslösning är exemplarisk på många sätt. Framförallt är det ju skönt för den förälder som inte har Theo-ansvaret, att få sin ostörda sömn. Dessutom är det jätteskönt att vara den förälder som sover i Theos rum, att man inte behöver gå upp på en gång när Theo vaknar. En lördag klockan 6 när Theo tycker att det är morgon, är det underbart att han kan leka på sitt rum och så kan man ligga kvar och småslumra.

Den senaste tiden har det dock blivit en liten förändring. När man kommer in i hans rum och lägger sig på madrassen, vill han numera komma upp och ligga på madrassen, han också. Jag tycker det är underbart mysigt och har absolut ingenting emot det - även om det innebär att jag sover mycket sämre.

Det här har i alla fall fått mig att börja fundera på att kanske ta bort spjälsängen och ställa in en fullstor resårmadrass på golvet istället. Fullstor för att vi ska kunna ligga där bredvid honom när han behöver det, och direkt på golvet för att fallet inte ska vara så högt om han ramlar ner.

Vi gjorde likadant med Moa men jag har verkligen inget minne av hur gammal hon var.

Vid vilken ålder har ni andra tagit bort spjälsängen?

En något mindre Lill-Bus tar sin skönhetssömn.

Läste en bra sak

De som känner mig väl vet att jag upprörs över orättvisor och rasism - ja, fördomar i allmänhet. Och ja, jag har också fördomar. Massvis. Jag är också mänsklig, och tänker inte helt rationella tankar ibland. Men! Och det här är viktigt! Jag tänker efter! Jag inser de gånger en fördomsfull tanke flyger genom mitt huvud, att "Hey, Sara, det där var väl inte det smartaste du kunde tänka ut!" och så försöker jag aktivt tänka på ett annat sätt, och se det ur en annan synvinkel istället.

Jag försöker också låta bli att döma människor. Ingen vet hela sanningen om någon annan! Men - ja, här kommer det där "Men" igen: Ibland är det svårt.

Vad är det här för dravel

Blogginlägget, som jag länkar till här ovan, tycker jag är riktigt bra skrivet. Det visar lite av vad jag tycker, och säger kanske något om mina fördomar, och mitt dömande.

Beundrare

När det är jag som hämtar Theo på eftermiddagarna, är Moa i stort sett alltid med eftersom jag har hämtat henne på fritids först. En liten kille på Theos förskola har blivit väldigt förtjust i Moa. Jag tror att han snart fyller 3 år, och varje gång jag kommer till förskolan och Moa av någon anledning inte är med, frågar han alltid: "Var är Moa?"

Jag har ju berättat det här för Moa, och hon växte några centimeter direkt. Förra veckan när hon följde med och hämtade Theo, var den här lilla killen där, och Moa sa "Hej NN!" till honom. Han blev såå blyg, stackarn! Han bara tittade ner i golvet och visste inte var han skulle ta vägen! Men sen när vi skulle gå så kom han fram och sa "Hejdå Moa!" och sprang sen iväg. Så söt!

Kuoma och KappAhl

För en gångs skull är vi ute i ganska god tid när det gäller kläd- och skoinköp (nåja, vi har kvar vinteroverall till Theo och täckbyxor till Moa, men ändå...) inför vintern. I vanliga fall brukar vi bli överraskade av kylan och så får vi panik-köpa grejer, vilket egentligen inte är speciellt likt mig. Jag vill ju alltid ha koll på läget och borde ha bättre framförhållning när det kommer till säsongsbetonade kläder, men nej, där går jag bet.

Men nu har vi i alla fall köpt vinterskor till Moa och för första gången köpte vi ett par Kuoma.

Efter att så många gånger ha hört denna sko hyllas, så blir det spännande att se om den lever upp till förväntningarna! (Med tanke på priset hoppas jag verkligen det!!)

Theo har för tillfället Moas gamla höst-/vinterkängor, men vi måste nog köpa nya till honom lite senare. Vinteroverall ska han som sagt också få. Vi har sparat i stort sett alla Moas gamla kläder, men jag har märkt att det inte alltid stämmer med storlekar och årstid, plus att en del väldigt "tjejiga" kläder som hon hade, vill jag helt enkelt inte sätta på Theo. Kalla mig fånig, men så är det. Dessutom - som ett lite försvar till mitt icke-genus-tänk - tycker jag faktiskt att det är jätteroligt att få köpa kläder i en helt annan färgskala nu, jämfört med vad jag gjorde till Moa. (Nu när hon själv får vara med och bestämma vad hon ska ha för kläder, köps ju allt på killavdelningen, men när hon var mindre hade hon mer "tjejiga" kläder).

Jag vill tipsa om höstkläderna som vi har till Theo nu, dem är vi verkligen jättenöjda med! De är från KappAhls Kaxs Proxtec-serie. Med en vattenpelare på 10.000mm och andas-funktion känns de suveräna! Bra köp!

Svinkoppor

Vi har hittills varit förskonade från denna plåga, och därför visste jag ingenting om vad det var när förskolan ringde idag och sa att de trodde att Theo hade fått just svinkoppor.

Nu när jag har googlat lite har jag läst att det orsakas av bakterierna streptokocker och/eller stafylokocker, och då stämmer det ju som en kollega sa: "Det är som halsfluss, fast på utsidan!".

Man får smittsamma blåsor, ofta runt munnen och ofta i samband med förkylning. Det är inte farligt, men kan givetvis vara obehagligt, och är som sagt väldigt smittsamt.

Det går visst svinkoppor på Theos förskola nu, så det är därför de tror att det kan vara det han har drabbats av, men det är ju svårt att veta. Han har dessutom varit väldigt snorig ett tag och igår var han rätt slut på (vi fick väcka honom när han hade sovit i tre timmar på dagen!) så nåt skit i kroppen har han ju.

Jag hämtade hem honom i alla fall, och nu ligger han och sover ute i vagnen, mitt lill-hjärta.

Finfult nagellack

Igår provade jag måla naglarna med först C23 från UNE och sen toppa med Depends glitterlack nr 279. Ena sekunden har det ett jättecoolt skimmer och i nästa sekund ser det ut som typ glittrig diarré... Så jag vet inte riktigt vad jag tycker! I det här inlägget ser man hur lacket från UNE ser ut för sig själv.

Fotbollsproffs

"Jag är Messi och du är Zlatan!"

...och lite mer höstlek.

Smörig rengöring

Nu har jag provat Camomile Sumptuous Cleansing Butter i ett par veckor. Det är en ansiktsrengöring som ska ta bort make up, även vattenfast sådan.

 



Man tar lite kräm i handen och masserar in på torr hud, även runt ögonen, och sköljer sen bort med vatten. Det svider inte ett dugg även om man får den i ögonen, och den känns otroligt mild. Det är en smörig konsistens, precis som namnet antyder, och huden kan kännas lite fet efteråt, men jag avslutar alltid rengöringen med ansiktsvatten, så då får man bort den lite flottiga känslan.

Jag tycker det här är en riktigt effektiv rengöring, men den känns lite odryg. Du hittar den hos The Body Shop för 185 kr.

+ Den rengör huden och tar bort sminket lätt som en plätt.

-  Priset, och att den känns odryg.

Kvällsfunderingar

Ikväll tog vi en familjebastu, vilket är jättemysigt. Jag längtar dock tills Theo blir lite äldre, för som det är nu måste man ju vakta honom varenda sekund så att han inte kommer för nära aggregatet.

Det jag tror att jag gillar allra mest med bastun är att vi där umgås. Inga telefoner, inga surfplattor, ingen TV eller dator. Bara vi.

Moa och jag gick in i bastun lite tidigare än Magnus och Theo och då kom vi in på ämnet Döden. Moa pratar väldigt mycket om döden och nu kom det fram att det tar upp en stor del av hennes tankar. Att hon är rädd för att dö själv, eller att nån hon känner ska dö. Jobbiga funderingar, men ändå mysigt på nåt absurt sätt, att sitta och prata om så djupa saker.

 



Moa lider även av hemska mardrömmar. Ibland vaknar hon på natten och är så otröstligt ledsen och jätterädd. Mitt älskade hjärta, som ibland är så stor och ibland så väldigt, väldigt liten.

 

Jag är också rädd. Jag tänker för mycket för mitt eget bästa, tror jag. Jag kan fundera jättemycket på alla hemska saker som skulle kunna hända. Helt onödigt att lägga energi på sånt, jag vet, men jag kan inte tvinga bort de här tankarna...

Underbara helg

En positiv sak med att jobba jämfört med att vara föräldraledig, är att jag uppskattar helgerna mycket mer! Igår jobbade jag till 18, och när jag kom hem hade Magnus tänt massa ljus, både inomhus och ute. På bordet väntade en jättegod middag som vi fick äta i (hyfsat) lugn och ro eftersom barnen hade ätit tidigare.

Sen låg jag bredvid Theo när han skulle somna (det finns de som tycker att små barn ska kunna somna själva, men jag håller inte med. Behöver han mig vid sin sida när han ska somna, så ser jag det som en självklarhet att finnas där. Att ligga och hålla honom i handen, eller stryka honom över huvudet samtidigt som man hör hans andetag - det känns inte det minsta som nån uppoffring).

Senare tog jag en skål cheez ballz och ett glas cola och lade mig i sängen och kollade på IDOL. Magnus och Moa satt i vardagsrummet och kollade på fotbollen istället.

En underbar fredagskväll med andra ord!

Nu får vi se vad lördagen har att erbjuda. Först på schemat står skoaffärer!

Babblarna

Theo har verkligen blivit förtjust i Babblarna, men han har även upptäckt Teletubbies (hemska tanke, jag minns hur galen Moa var i de där hemska figurerna!)

 

 

Han har även lärt sig var man kan se på de här skojiga (?) programmen, så han pekar på surfplattan eller står och pekar ner mot källaren (där vi har en stationär dator) och så skriker han "Babba" och blir något förbannad om han inte får som han vill...

...och nej,

det där var ju inte rättvist på något sätt. Jag tycker att både Sandra och Matilda skulle ha åkt ut före George.

Nu kommer det!

Jag förstår att ni har väntat. Vad är mina tankar kring årets upplaga av IDOL? Spänningen är olidlig...

 

De senaste åren har jag tyckt att IDOL har varit ganska tråkigt. Det har varit alldeles för många intetsägande ungdomar med, jag har varken känt mig berörd eller intresserad.

 

I år det också många unga deltagare - såklart, men skillnaden nu är att jag tycker att de flesta verkar vara ganska spännande individer!

 

Så här några veckor in på programmet har en favorit mer och mer utkristalliserats; Jens.

 

 

Jag älskar såna "orena", raspiga röster som Jens har och dessutom väljer han alltid låtar som tilltalar mig.

 

På tjejsidan tycker jag Miriam lirar i en division för sig (och ikväll var hon suverän!), men även lilla söta, coola Elin från Böleäng här i Umeå är ju skitduktig.

 

 

 

Sen har vi ju George som är supercharmig och har en jättefin röst. Gabriel är jag också lite småförtjust i.

 

 

 

 

Och appropå småförtjust.... Jag säger bara KEVIN!

 

 

Nej, han är inte den bästa artisten, inte på långa vägar. Men herre jisses en sån söt en pöjk! Leendet och ögonen, oj, oj, oj.... Det är oerhört sällan jag går igång på så pass mycket yngre killar. Om jag ser en kille/man som jag tycker är snygg så är han med allra största sannolikhet äldre än mig. Men Kevin... I'm in löv!

 

Blogg-besökare

På blogg.se kunde jag se hur många besökare jag hade på bloggen varje dag. Här på blogspot verkar jag bara kunna se antalet sidvisningar, och det tycker jag inte är lika intressant. Därför har jag fixat en besöks-räknare som jag hoppas ska fungera! Jag är ju ingen Blondinbella direkt så jag brukar snitta på ca 50 unika läsare per dag. Vi får se hur många av dem/er som har följt med hit! Min blogg är verkligen en dagbok där jag skriver om mitt liv och mina funderingar, helt för min egen skull, för att jag gillar att skriva. Men hur det än är, så är det roligt att det faktiskt verkar intressera några andra också!

Eftermiddagslek

Tre tokar på samma bild.

 

Det blev en himla mysig dag idag, när jag hämtade barnen. Det var härligt väder ute och barnen var pigga och lekfulla så vi stannade ute ett bra tag innan det var dags att gå in.

 

Theo älskar verkligen att vara ute och han blir så arg när han väl måste gå in! Han har ett hiskeligt humör och slänger sig och ålar sig, så trots att han är en rätt liten kille så är det inte helt lätt att bära in honom när han bestämmer sig för att trilskas.

 

När Moa och jag hämtade Theo på förskolan var alla barnen ute och Theo var i full färd med att åka rutschkana. Det är en ganska lång och brant rutschkana och de här minsta barnen brukar nog inte åka den helt själva utan hjälp. Jag stod där nedanför medan Moa och Theo åkte tillsammans, men så gick Moa iväg en sväng så Theo klättrade upp själv och var i färd med att åka ner (och gjorde det sen också, och stod på näsan när han kom ner, men det var bara roligt så han skyndade sig upp igen!). Då skyndade sig en kille på Theos avdelning (han kan vara 5 år kan jag tänka mig) och sa till en av pedagogerna att "Du måste komma, för Theo är uppe i rutschkanan själv!" och så skyndade han sig till rutschkanan för att hålla koll på vår lille-man. Lite rart tycker jag! Pedagogen i fråga berättade sen att den här killen hade suttit med Theo i knät när han hade vaknat efter vilan, och myst. Det är ju verkligen fördelen med att ha åldersblandade grupper!

Testar det här också!

Fick tips om Blogger-appen så nu måste jag ju prova skriva ett inlägg från den!

Hade en jättetrevlig middagsdate med Sussie. Plankstek på Lottas är aldrig fel! Nu är det godnatt!

Bättre än igår

Idag har det varit en betydligt bättre dag på jobbet, som tur är! Jag har mest suttit i möten idag, och intressanta sådana. Vi har gjort en stor trivselenkät på jobbet och nu sitter jag med i en grupp som ska gå igenom den och fundera på hur vi ska kunna gå vidare utifrån resultatet. Kan bli både roligt och jobbigt skulle jag tro.

Ikväll väntar middag på stan med Sussie och det ser jag fram emot! Både att få träffa henne givetvis, för det var evigheter sen, men även att få äta middag på restaurang i lugn och ro, för det var också evigheter sen!

Avslutar med en bild på älskade lille-man som är liiiite för kort än så länge!