Kvällsfunderingar

Ikväll tog vi en familjebastu, vilket är jättemysigt. Jag längtar dock tills Theo blir lite äldre, för som det är nu måste man ju vakta honom varenda sekund så att han inte kommer för nära aggregatet.

Det jag tror att jag gillar allra mest med bastun är att vi där umgås. Inga telefoner, inga surfplattor, ingen TV eller dator. Bara vi.

Moa och jag gick in i bastun lite tidigare än Magnus och Theo och då kom vi in på ämnet Döden. Moa pratar väldigt mycket om döden och nu kom det fram att det tar upp en stor del av hennes tankar. Att hon är rädd för att dö själv, eller att nån hon känner ska dö. Jobbiga funderingar, men ändå mysigt på nåt absurt sätt, att sitta och prata om så djupa saker.

 



Moa lider även av hemska mardrömmar. Ibland vaknar hon på natten och är så otröstligt ledsen och jätterädd. Mitt älskade hjärta, som ibland är så stor och ibland så väldigt, väldigt liten.

 

Jag är också rädd. Jag tänker för mycket för mitt eget bästa, tror jag. Jag kan fundera jättemycket på alla hemska saker som skulle kunna hända. Helt onödigt att lägga energi på sånt, jag vet, men jag kan inte tvinga bort de här tankarna...